Om mig

Jag heter Kasper och är en dataingenjör född 1988 i sydvästra Sverige. På gymnasiet gick jag estet inriktning dans, bytte sedan till teater, bytte sedan en tredje gång till inriktningen cirkus, och blev tillslut klar efter att jag en fjärde gång bytte till inriktning cirkus igen fast på annan ort. Min bakgrund är inom konst och jag har en kandidatexamen i modern cirkus från Frankrikes nationella cirkusskola. Jag arbetade fram till 2020 inom flera områden i den turnerande delen av kulturbranschen på tre kontinenter som artist, tekniker, scenmästare och administratör. Under åren utbildade jag mig samtidigt i andra områden och drev omkring mellan olika korttidskontrakt inom olika yrkesområden. Innan jag fyllt 26 så hade jag inte något som helst intresse för naturvetenskapliga ämnen. En av mina lärare på gymnasiet sa efter ett prov till mig att "Matte är inte för alla". Men tack vare min barndomskompis Daniel Anderssons brinnande intresse så väcktes också ett intresse i mig. Han visade att matte kan vara roligt och att jag inte behövde ha stigma över min låga nivå i ämnena. Jag läste upp matematik, fysik och kemi genom komvux och tänkte några år efter det bli ingenjör. Jag försökte på Chalmers och sedan på KTH, båda gångerna misslyckades jag och gick tillbaka till mitt gamla liv inom turnébranschen. År 2020 bestämde jag mig för att göra ett sista försök och började om mina studier en tredje gång. Den här gången gick det över all förväntan. Jag började långsamt acceptera att studierna var svåra och hittade fantastiska vänner som jag satt i skolan med varje dag. Sakta började jag också bygga ett liv utanför skolan som jag ville värna om och stanna kvar i. Det viktigaste jag lärt mig genom mina tidigare försök var vad jag behövde för att klara studierna och nå målen jag bestämt mig för.

Idag brinner jag för att lära ut naturvetenskapliga ämnen och försöka göra det Daniel gjorde/gör för mig. Påminna om att en inte är dum bara för att det inte är uppenbart vad rötterna i x^2+3 är eller vad det ens betyder. Någon har sagt åt oss att börja på en nivå som vi inte är redo för, och det är okej att inte vara det. 'It´s a marathon not a sprint´. Kanske hade du inte motivationen just då, kanske hade du en pedagog som inte kunde se till dina behov, eller så är du kanske helt enkelt inte så intresserad, det är också okej ;) .

Varför tycker jag matte är så viktigt då? Jag tar upp några av anledningarna här.







And it is not fun in any other way